8 September
Sitter på starbucks med svensmusik i öronen på max och tänker på tok för mycket...
Tänker på hur besviken jag är.. Jag tänker inte sticka det under stolen längre.. Jag är fruktansvärt besviken på er människor där hemma.. Jag är ledsen, men tar ni åt er så är det av en anledning.. Jag tänker inte skriva varför jag är besviken, det tror/hoppas jag ni vet varför..
Jag älskar er så otroligt mycket, mycket mer än ni kan tänka er, men jag är besviken... Jag tänker på er varje dag.. Varje vaken stund så är ni i mina tankar.. Tänker på att jag faktiskt "lämnade" er, men jag var tvungen att göra det här, för min skull... Jag har det sjukt svårt och jobbigt här borta.. Mer än jag visar.. Det är tungt, jag behöver erat stöd, mer än kommentarer på facebook.. Jag förstår att det är fruktansvärt svårt för er också.. Men att "stöta" bort mig för att det är tungt är fel att göra tycker jag.. För det känns som att jag blivit bortstött... Jag är besviken, men jag älskar er ändå, det hoppas jag ni vet.. <3
Kommentarer
Trackback
