christinaberg

01.50 och jag är vaken?

Min hjärna går på högvarv.. Kan inte sova, ligger i sängen och snurrar runt och hjärnan vägrar att lugna ner sig.. Så här har det nu varit i några dagar. Allt som snurar runt är au pair. Kommer allt att gå bra? Kommer jag att få mitt visum eller kommer dom att neka mig det? Kommer jag att få hemlängtan direkt jag kommit fram? Kommer jag passa i familjen? Kommer dom tycka om mig? Vad kommer barnen tycka? Ja frågorna som snurar är flera.. Får ingen ro i kroppen.. Oroar mig för allt som komma skall. Men varför ? är det inte bara lika bra att blunda och hoppa? Se vad som händer, det kan ju inget annat hända än att det antigen bär, eller så brister det helt enkelt. Jag måste ta klivet och hoppa. Inte titta tillbaka utan bara ge mig ut i det. Fundera inte så mycket ! Tyvärr är det inte så enkelt.. Under dagarna grubblar jag inte ens hälften så mycket som jag gör om kvällarna när lampan släcks, då rullar tankarna igång, går inte att stoppa dom.. Tolka mig inte fel, jag ångrar inte mitt val av att åka som au pair, är helt enkelt lite rädd.. Men vem skulle inte vara det? Jag flyttar till ett helt nytt land. En helt annan kultur. och allt detta gör jag helt ensammen.. Det är nog det som är det mest skrämmande! Dom dagarna jag kanske har hemlängtan har jag inte mina underbara vänner där med mig för att stötta mig, självklar man kan prata via skype men det är inte alls det samma som att sitta i samma soffa under samma filt! Att inte ha min mamma vid min sida som kan rädda en från alla de olika situationer.. Jag har bott ensammen i 3 år men dessa år var i Öjebyn, ett ställe ungefär 1.30 timma ifrån. Ett samtal bort. Nu ska jag vara på andra sidan atlanten. Jag har nu i några dagar redan börjat sakna mina vänner. Jag saknar mina och Ciccis kvällar då vi hängde halva natten och det man vaknade till var ett sms av exakt samma brutta. Jag saknar min och min fru Thess sommar i lägenheten.. Ojoj vilken sommar denna sommar var! Jag saknar mitt och Sandras gnäll om denna j*vla arbetsförmedling som sätter oss på nån "skola" där vi ändå inte måste göra något, jag saknar dubbel 4 på väg mot denna "skola". Jag saknar mina och Ewes äventyr i 9C. och framför allt så saknar jag min älskade Jennifer, kan inte börja med att beskriva hur mycket jag saknar att gå hem från skolan och gå till någon av våras lägenheter och där stannade man till det var dags att sova. Våra hansens häng ända in på småtimmarna och bara att veta att du var ett stenkast bort. Att man alltid hade dig inom gångavstånd.
Men dessa är underbara minnen jag har med er och många mer finns det såklart, men i denna stund har jag redan börjat sakna er även fast jag inte farit än. <3


                                     



                                      


                                                     


                                                                                                                                                                      

                

älskling, det kommer gå bra och du är inte ensammen. Det är flera andra som är i precis din situation och du har alla som stöttar dig. Vad som än händer så kommer du aldrig att vara ensammen!

Hej Christina! tack så jättemycket för din kommentar, den värmde så mycket ska du veta och jag blev jätteglad av det jag läste. :) Jag är ibland rädd att jag avskräcker folk från att åka,och det är ju motsatsen till vad jag vill. Jag vill motivera ocj insperera till att åka för det ger en så himla mkt även om det inte alltid är enkelt. Jag känner mig så väl igen mig i det du skriver i inlägget över, kände precis lika dant innan jag skulle åka. Men allt fixar sig alltid, även om man ibland måste ta sig igenom mörka dalar för att ta sig till toppen. Har gått igenom mkt av det du oroar dig för, särskilt hemlängtan har jag kämpat hårt med och du ska veta att du är inte ensam. Om du någon gång skulle känna dig det minsta homesick så är det bara att höra av dig om du vill prata, släng iväg ett mejl och jag gör mitt bästa för att hjälpa. All lycka till tjejen, hoppas och tror på att du kommer få ett helt amazing år i staterna! Du kan och du vågar!